Följ vår...

Recension: Resident Evil: The Darkside Chronicles (Wii)

Railshooter-genrens renässans är här. Att sikta och skjuta på en skärm med en pistolliknande handkontroll har inte varit så här hett sedan nittiotalet, och vi har endast Nintendo Wii att skylla. Och Capcom, naturligtvis. Capcom gick i bräschen för railshooter-genren när den var som hetast, och när dess aktier nu plötsligt har börjat stiga igen tvekar inte Capcom att ta tillvara på tillfället. Resident Evil: The Darkside Chronicles är deras senaste satsning. Lyckas den här Nintendo Wii-titeln uppdatera genren och införa den i det tjugonde århundradet, eller börjar det bli dags att överväga tvångspensionering?

De flesta railshooters lägger fokus på snabb action och lämnar handlingen därhän. Resident Evil: The Darkside Chronicles är inte en av dem. Det här är en kärleksfull kram från Capcom till Resident Evil-seriens fans, fylld med referenser till gamla spel och berättelser som fyller i tomrummen i seriens totalt bananas handling. Om du har varit med sedan dess början är de långa dialogerna och mellansekvenserna säkert mycket intressanta och givande, men om dina erfarenheter med serien är begränsade till dess senare delar – vilket gäller för undertecknad – kommer du förmodligen att tröttna på att inte förstå någonting om någonting ganska snabbt.

Beprövade tricks

Man behöver dock inte vara insatt i Resident Evil för att veta att zombies är onda och gör sig bäst med ett par kulhål i pannan. Darkside Chronicles förlitar sig på beprövade railshooter-tricks utan att överraska nämnvärt, vilket innebär att antalet gånger man hoppar till under spelets gång kan räknas på ena handens fingrar. Om du ser en zombie ligga orörlig på marken kan du räkna med att den kommer att resa sig upp till nästa gång kameran svingar åt det hållet. Om ett område ser misstänksamt tomt ut kommer det inom några ögonblick att vara fyllt med zombies. Varje bana avslutas med en bossfajt, och till skillnad från resterande fiender i spelet kan bossarna vara riktigt utmanande.

The Darkside Chronicles må vara baserat på ett på gränsen till uttjatat koncept, och actionsekvenserna må avbrytas var och varannan minut av långrandiga dialoger och mellansekvenser, men nöjet i att skjuta aggressiva zombies, gigantiska spindlar och andra mutanter består. Möjligheten att uppgradera vapnen med de pengar man belönas med under spelets gång tillför också ett incitament till att återvända till redan genomspelade kapitel för en andra omgång. Helt felfritt är det dock inte. Capcom har försökt göra spelet mer stämningsfyllt genom att låta kameran simulera rörelserna hos ett människohuvud, men tar konceptet lite för långt – ibland är det svårt att överhuvudtaget kunna sikta på grund av att kameran skakar för mycket.

Den mest imponerande aspekten av Resident Evil: The Darkside Chronicles är dock varken gameplay eller handling, utan spelets grafikmotor, som har uppdaterats väsentligt sedan Resident Evil: Umbrella Chronicles och ritar upp ljuseffekter som ytterst få Wii-spel kan skryta med. Vissa problem med bildskärmsuppdateringen kan uppstå när man spelar kooperativt, men i enspelarkampanjen håller den sig alltid på en acceptabel nivå. Musiken, ljudeffekterna och dialogerna följer samma mönster – passerad godkänt utan att imponera.

Slutsats

Jag är kluven till Resident Evil: The Darkside Chronicles. Att fylla zombies med bly är alltid underhållande, men jag kunde inte vara mindre intresserad av de mellansekvenser och dialoger som Capcom har lagt in mellan actionsekvenserna. Om du är ett stort Resident Evil-fan med ett genuint intresse för seriens handling och dessutom råkar gilla railshooters är det här naturligtvis ett självklart köp. Om du struntar fullständigt i hur konflikten mellan Leon och Krauser började och bara vill skjuta zombies finns det bättre alternativ.

Skriv en kommentar till artikeln

Copyright © Anders NorénKontakta mig