Följ vår...

Recension: Grand Theft Auto: Chinatown Wars (DS)

När Nintendo tillkännagav Grand Theft Auto: Chinatown Wars till Nintendo DS förra året visste medlemmar av spelpressen inte riktigt vad de skulle tro. Nintendo DS kritiserades ofta för bristen på spel riktade till hardcore-publiken, men å andra sidan hade inte någon utvecklare lyckats göra ett spel i stil med dem i Grand Theft Auto-serien på konsolen. Tvivlare trodde att resultatet skulle bli ett nedbantat hafsjobb, utan den känsla för den kombination av tät stämning och underhållande gameplay som har präglat serien. Efter åtskilliga timmar med Chinatown Wars kan jag konstatera att inget kunde ha varit längre från sanningen. Den senaste titeln i GTA-serien är inte bara en stark kandidat till årets Nintendo DS-spel, utan också ett av de bästa Grand Theft Auto-spelen någonsin.

I Chinatown Wars inledning introduceras vi till den unge mannen Huang Lee, vars far, en ledare i den japanska maffian, nyligen har blivit mördad. Per familjens tradition måste svärdet Yu-Jian överlämnas till dess nästa överhuvud, som råkar vara Huangs farbror i Liberty City. Huang bestämmer sig lämna över svärdet personligen, och som man kan tänka sig börjar saker och ting snart gå snett. Huang blir attackerad, förlorar svärdet och lämnas att dö i Liberty Citys hamn. Huang bestämmer sig snart för att återvinna familjens heder, och påbörjar en resa genom Liberty Citys undre värld i jakt på svärdet och på dem som tog det från honom.. Handlingen tar ett par vändningar under spelets gång, men blir aldrig särskilt djup – till stor del på grund av att mellansekvenserna, om än stilistiska, består av sparsmakat animerade 2D-bilder utan röstskådespeleri som inte lyckas skänka karaktärerna särskilt mycket personlighet.

Tillbaka till Liberty City

Med det sagt ligger Chinatown Wars styrka inte i dess handling, utan i den stad det utspelas i, sakerna man kan göra i den och i grafikmotorn som håller ihop hela paketet. Rockstar har tagit Grand Theft Auto IV:s Liberty City, plockat bort en ö och lyckats trycka in resten av staden i en DS-kassett. Mycket lite har gått förlorat på vägen. Liberty City är fortfarande en i högsta grad levande stad som har fyllts till bredden med minnesvärda platser och karaktärer, och som alltid är det ett nöje i sig att låna en lägligt parkerad bil och bara utforska Liberty Citys många skrymslen och vrår. Något som bidrar till nöjet i att upptäcka staden är spelets grafikmotor, som har gjort det möjligt för Rockstar att skapa en stad vars detaljrikedom saknar motsvarighet på Nintendo DS. Detaljrikedomen resulterar dock även i att spelet ibland får problem med att hålla bildskärmsuppdateringen under kontroll.

Trots att Grand Theft Auto: Chinatown Wars delar fågelperspektivet med de äldsta spelen i serien ligger upplägget betydligt närmare senare titlar i serien. Även om man har en stad att utforska på eget bevåg ligger fokus på uppdragen, som måste klaras av för att handlingen ska fortsätta. Repetition har varit ett klassiskt klagomål att framföra mot GTA-serien, men i och med att Chinatown Wars är ett så pass kort spel med seriens mått mätt hinner man inte tröttna på de olika uppdragstyperna innan spelet låter en pröva något nytt. Sidouppdragen återvänder naturligtvis också, och om det börjar bli tomt i plånboken eller man har lite tid att döda kan man köra taxi eller ambulans, leverera mat, köra go-kart, sno bilar från Ammu-Nation och mycket annat.

En annan aspekt av Chinatown Wars som börjar som ett litet sidouppdrag men snart blir både omfattande och mycket beroendeframkallande är drogförsäljningen, som låter spelaren köpa och sälja droger till olika försäljare runt om i staden. Grundregeln: Köp billigt, sälj dyrt. Varefter man blir bekant med fler och fler langare börjar de tipsa om vilka droger de har överskott eller stort behov av, vilket resulterar i att man snart springer fram och tillbaka genom staden på jakt efter de bästa priserna och mest desperata köparna. En lovande affär kan dock förvandlas till en beslagtagen arsenal, ett förlorat drogförråd och en rejäl böteslapp om polisen får nys om affären. Som tur är kan man gömma inhandlade droger i de bostäder man samlar på sig runt om i staden i väntan på att marknaden vänder.

YouTube Preview Image

Tack vare fågelperspektivet i Grand Theft Auto: Chinatown Wars har spelet fått ett befriande enkelt kontrollsystem. Man rör sig till fots och styr fordon med styrkorset, kontrollerar kameran och markerar fiender med axelknapparna och använder allt annat med A, B, Y och X. Styrkorset är dessvärre inte riktigt tillräckligt känsligt för att det ska kännas bekvämt att styra spelaren när han inte befinner sig i ett fordon, och även med kamerakontrollen på axelknappen – som vrider kameran så att den riktas åt samma håll som spelaren – händer det ofta att höga skyskrapor döljer det som händer på marknivå. Byggnaderna tillför mycket till stadens känsla, men det är inte något som jag är villig att unna spelet efter att i åtanke när man precis dog för att man inte kunde se spelarkaraktären.

Minispel på rätt sätt

Utöver de vanliga kontrollerna innehåller Chinatown Wars även flera minispel som låter spelaren plocka fram stylusen. Minispel är inget man vanligtvis förknippar med Grand Theft Auto, men till skillnad från många andra titlar på Nintendo DS lyckas Chinatown Wars hålla minispelen relevanta till det spelaren gör. För att stjäla en parkerad bil måste man ta bort skruvar för att få fram en panel och tvinna samman koppartråden från två sladdar. Nyare och snabbare bilar har mer avancerade lås. Man monterar också krypskyttegevär, slår sönder lås, desarmerar bilbomber, styr en lastkran, och mängder med andra saker. Dessa minispel tar aldrig mer än några sekunder att spela, och de förekommer så pass sällan att de förblir små trevliga avbrott snarare än irrationsmoment.

Något som dock var orsak till irritation under eldstriderna i Chinatown Wars är hur Rockstar har valt att hantera projektiler. För att kasta en handgranat, Molotov Cocktail eller flashbang pekar man på ikonen med stylusen och drar den i den riktningen man vill kasta. Ju längre ut man drar den, desto längre kastar man. Det fungerar utmärkt när man inte behöver oroa sig för att bli attackerad av någon, men om man befinner sig i en eldstrid med halva Liberty Citys polisstyrka och sträcker sig efter stylusen, drar ut en bana för handgranaten, kastar den och stoppar tillbaka stylusen är man död innan handgranaten når marken. Alternativet är att använda tummen, vilket tidigt visade sig vara en smula mer oprecist. På första försöket råkade jag kasta handgranaten precis framför fötterna på den person jag skulle hålla vid liv.

Grand Theft Auto: Chinatown Wars är ett betydligt kortare spel än andra titlar i Grand Theft Auto-serien. Jag spelade igenom det på ungefär tio timmar, och då ägnade jag en hel del tid åt att pröva olika miniuppdrag och att handla med droger. Hoppar man över sånt och går direkt från uppdrag till uppdrag kan man förmodligen spela igenom det på drygt fem timmar, och väljer man att göra precis allt i spelet kan man förmodligen räkna med minst 20 timmar speltid. Om man tröttnar på vad enspelarkampanjen har att erbjuda kan man även möta andra spelare lokalt i death match och bilracing.

Slutsats

Gammalt möter nytt när Rockstar Games tar de bästa aspekterna av en av världens populäraste spelserier, anpassar dem efter Nintendo DS unika kontrollsystem och målar upp allt med en grafikmotor som får alla andra Nintendo DS-spel att dra en papperspåse över huvudet. Det har sina brister, men med allt taget i åtanke råder det ingen tvekan om att Grand Theft Auto: Chinatown Wars är ett av de bästa Nintendo DS-spelen hittills.

Skriv en kommentar till artikeln

Copyright © Anders NorénKontakta mig